torsdag 22 mars 2012

Vilar och väntar.

22 mars 2012. 22 mars 2012. 22 mars 2012. 22 mars 2012.
Vilar och väntar. Det är det jag gör om dagarna nu. Läser. Virkar. Surfar. Sover. Bakar bröd. Och väntar på att den lille ska komma. Jag är hemskt trött och orkar knappt gå ut. Känner mig frustrerad över tröttheten. Jag hade tänkt ägna den här lediga tiden till saker jag aldrig hinner göra annars. Men det har inte riktigt blivit så.

Idag kom jag på att jag inte varit ute på flera dagar. Jag har varit för trött och haft svårt att röra mig. Men så idag så trotsade jag krämporna och gick ut en sväng i det fina vårvädret. Det är jag glad för. Jag känner mig faktiskt lite piggare, i alla fall i skallen.

Jag gick till torget och köpte påskliljor och tulpaner och besökte bokhandeln. Äntligen köpte jag Annikas virkbok som jag velat ha sedan den kom ut. Den är fantastiskt fin. Spring genast ut och köp!

Annars är jag som sagt mest hemma. Katterna håller mig sällskap. Jag har länge varit orolig för hur Polly ska reagera när det kommer en ny, troligtvis stundtals skrikig, familjemedlem till oss. Hon är ju som ni kanske vet lite känslig och rädd. Men ju mer jag tänker på det desto mer undrar jag om jag inte borde vara mer orolig för Olivier. Min käre vapendragare Olivier. Han som följer mig vart jag än går. Han som är vid min sida när jag äter, sover, tittar på teve och handarbetar. Jag hoppas att han kan hantera att bebisen måste ta en del av hans plats. Hur gjorde ni med era husdjur när ni fick barn? Har ni några tips om vad man kan göra den första tiden?

19 kommentarer:

  1. Känner igen mig från mina två graviditeter, den fysiska orken fanns inte men när man ändå tog sig ut så gjorde det gott åt själen!

    Vi har inga katter men väl hund. Vid första barnets hemkomst hade han redan fått lukta på en handduk som hade legat med bebisen på BB. Jag hade den lilla i famnen och lät hunden försiktigt lukta i den takt han ville och sen brydde han sig inte mer.

    Med andra barnet hade vi en ny hund. Väl hemma från BB låtsades vi inte som någonting utan fortsatte som vanligt.
    Denna hund ville alltid vara i min närhet när jag ammade, han låg som klistrad vid mina fötter :)

    Mamma däremot har katt, vid besök hos henne fick vi alltid passa så att Putte the Cat inte hoppade ner i vagnen eller sängen med lillan, annars brydde han sig inte det minsta.


    Minns inte hur jag hittade till din blogg men jag är så glad att jag gjorde det!! Har efter flera års funderande nu äntligen börjat virka!
    Tack för inspirationen!!

    SvaraRadera
  2. Jag hade två katter när vi fick barn. I början gick det bra, de brydde sig inte om den lille. Så pass lite att den ena sprang rakt över honom i sängen vid ett flertal tillfällen, och "trampade" på filten han låg under, sådär som katter gör för att det är mysigt. Inte så mysigt på bebisen dock. De hoppade jämt ner i vagnen eller vaggan. Rätt vad det var så började den ena markera allting här hemma. Allt. Vagnen, dörrar, nytvättad tvätt, babysitter...
    Till saken hör att vi har haft "problem" med dom ett tag, vi bor för litet och de blir inte nöjda även om man gick och släppte ut dom fyra gånger varje natt. Så våra fick tyvärr bli bortplockade. Det känns jättejobbigt och jag hade vekligen velat att det skulle funka, men när jag gick runt med en gråtande bebis i bärsjal och torkade kattkiss överallt och kom på mig själv med att fundera på om någon skulle märka om jag slängde dom längst ner i restavfallet i soprummet, då fick det vara nog.
    De allra flesta verkar dock inte ha några problem med sina katter, de myser så fint med bebisen och fortsätter som vanligt.

    SvaraRadera
  3. Tack för att ni tog er tid att skriva! Jag har läst flera sådana skräckhistorier som din, Emmy. Katten blir deprimerad och börjar kissa överallt. Jag har tänkt mycket på det. Vår plan är att försöka avsätta tid varje dag då någon av oss umgås bara med katterna så de inte känner sig bortglömda. Viktigt är nog också att sätta gränser. Vi har satt upp spjälsängen och Olivier hoppade genast i den och la sig. Jag la då aluminiumfolie under täcket så det låter läskigt när de försöker hoppa upp. Sedan dess har de inte rört sängen.
    Tack för tipset, Knejs, om att katten (eller hunden) först får bekanta sig med doften med hjälp av en handduk. Jag ska ha det i åtanke. Jag har också tänkt att man först tar in barnet i ett av rummen i lägenheten och så får katten komma dit när den känner sig redo. Om jag känner Polly rätt så kan det ta ett dygn eller två. Olivier brukar gå snabbare.
    Jag har ändå hopp om att det kan gå. Jag är till exempel uppväxt med katt och det har aldrig varit några problem. Detsamma gäller de flesta i min familj. Kanske är det mest problem med katter som är inne 100% och som är så beroende av oss som sällskap och aktivitet. Lyckligtvis har vi huset där katterna får vara utomhus också och springa av sig sin frustration om det skulle finnas någon.

    SvaraRadera
  4. Jag hoppas verkligen att det går bra med katterna! Fy alltså, jag vill inte ens tänka tanken på hur det skulle vara om det inte gick bra. Håller tummarna!

    SvaraRadera
  5. Monica Svedberg-Davidsson23 mars 2012 23:15

    Vi hade 2 katter på den tiden vår son föddes för 18 år sedan - ja tiden går! När vi kom hem från BB la jag sonen mitt på golvet på en fäll och satte mej intill. Det tog inte lång stund innan båda kom fram och nosade på honom stilla och undrande. Det var framför allt honkatten som var nyfiken och la sig jämte honom och blev liggande där. Så fortsatte det - hon kom ofta och låg intill honom när han sov i vår säng, när han låg på golvet. Hon satt gärna intill när jag ammade. De två blev allra bästa vänner och hon somnade nästan varje kväll intill intill hans kudde och vaknade vid hans fötter ända fram tills hon dog för 5 år sedan. Det kommer gå bra - lycka till!

    SvaraRadera
  6. Kul att du gillar boken. Och tur att det inte krävs så mycket kondition för att orka virka :)

    SvaraRadera
  7. Hoppas det går bra med katterna, de verkar så fina, säkert smarta och snälla mot nya familjemedlemen också :-) Vad söt Oliver är som vanligt i fönstret. Lycka till!

    SvaraRadera
  8. För precis ett år sedan gick jag också hemma och väntade och längtade med en svartvit vapendragare vid min sida. Var supernervös att det inte skulle funka men han var jätteförsiktig med lilla Boel. Vi gjorde dock som ni tänkt och gav honom full uppmärksamhet en längre stund varje dag. Sedan höll vi även hårt på ett fåtal områden, som tex spjälsängen, och det funkade toppen. Det kommer säkert gå finfint. Lycka till med både katter och bebis.

    SvaraRadera
  9. åh, den där sista tiden då man bara vill krypa ur sin egen kropp. jobbigt är vad det är.
    tänk dig då med en eller två ungar i släptåg som trotsar, ska kläs på, ska städas efter.
    varje gång har jag tänkt att jag ska köpa en sån där tång dom gamla tanter har för att plocka upp saker från golvet. sen tjoff- är bebisen ute och vips kan man gå upp för backar med världens flås igen!
    jag tror det kommer gå bra med katterna. dom fattar att det kommer en till i flocken som dom är över dom i rang.
    det är nog bara att vara tydlig.
    och för djur egentligen inget konstigt.
    det är värre med svartsjuka storasyskon. men som tur är markerar dom inte här och var. :-)

    lycka till!

    SvaraRadera
  10. Tack igen alla som tar er tid att skriva. Jag uppskattar det verkligen. Blir faktiskt lite rörd. Katterna är ju så viktiga för mig och jag oroar mig som sagt en hel del hur det ska gå. Kram till er alla.

    SvaraRadera
  11. Ett bra tips är att vara noga med att när du staplar upp aptrött mitt i natten alltid klappa lite på katterna först, innan du tar itu med det skrikande barnet. De känner sig lite viktigare då och jag vet ett par djurägare med missnöjda/stressade katter som fått slut på kissandet med den metoden. Also, Feliway i vägguttaget ger en lugnare och tryggare miljö åt dem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tipset! Vi använder Feliway-sprayen i transportburarna men jag ska titta på varianten man sätter i vägguttaget.

      Radera
  12. Louise fina du!! Du e den absolut pyssligaste jag vet och det e en komplimang.
    Du kommer fixa detta Nisse med GALANS :-)
    Kram
    Elin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tar det som en komplimang också. :-)
      Kul att prata med dig häromdan. Hoppas förkylningen släpper snart.
      Kram

      Radera
  13. Vilken mys mage!

    När vi kom hem med sonen från BB så fick våra två katter vara ute mer än vanligt. Tex på nätterna fick dom vara ute och på dagarna var dom inne när jag kände att jag kunde ha koll. Dom fick lukta och titta på bebisen och förstod rätt snabbt att den var här för att stanna... Har aldrig haft ngra problem, inte än iaf.. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Skönt att höra. Jag är hoppfull.

      Radera
  14. Spännande nu! Är det i april det är beräknat vara dags, tro?

    Jag var jätteorolig för hur det skulle gå med min hund och bebisen, eftersom att Nova hade varit min bebis innan. Vi tog också med en trasa från BB som hon fick lukta på först, och i början var hon reserverad men ändå glad, så det har inte varit någon konkurrens alls. Nu när D snart är 9 månader är de jätteglada i varandra.
    Jag tror som du att man ska försöka ta sig tid att fortsätta ge sina husdjur lika mycket tid så går det nog bra. Nova får t e x fortfarande sova i vår säng och det gör D med.

    Stort stort lycka till! Världens största lycka vi ödmjukt får uppleva är snart här!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Annelie! Ja, det stämmer att det är dags. Vilken dag som helst nu faktiskt. :)

      Radera
  15. hos oss hade vi inte heller några problem med katterna och nu förtiden när yngsta barnet är 6 månader så sover vi en mamma, en pappa, en 3 åring, en bebis och två katter i 160 sängen.. det är trångt som f-n.. :) Hoppas det har funkat bra för er med katter, bebis å sånt dära som ändrar sig när man får barn! Tack för en mysig och inspirerande blogg!

    SvaraRadera