torsdag 17 september 2009

Hur gick det sen?

När jag tittar i Tove Janssons "Hur gick det sen?" vill jag inget annat än att bli barnboksillustratör.
Jag har bläddrat i boken varje kväll den här veckan. Älskar det stansade pappret och de ruffa bakgrundsillustrationerna som blandas med små, fina detaljer. Detaljerna är verkligen det bästa av allt. Hur roliga är inte Mumins ängsliga ögon när han promenerar i den mörka skogen?

Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket

Visst är det imponerande att boken är gjord 1952?

8 kommentarer:

  1. Hej,hej,javisst är boken underbar.
    Även själva sagan. Här hemma kallas jag mestadels för Mumriken.
    EIÖ-dvs MrsÖ

    SvaraRadera
  2. Jag känner igen känslan precis, att vara barnboksillustratör ligger högt upp på listan av drömyrken, synd att man är lite halvklen på att rita och måla bara. Har talang nog för husbehov, men inte mer.. Tack för en inspirerande blogg förresten, tycker om att kika in här.

    SvaraRadera
  3. Ja, den boken är bara bäst - fantastiska bilder, en bok man minns från sin barndom.

    SvaraRadera
  4. Mumin kan ju dock vara rätt läskig. Alltså kanske inte Mumin själv, men vissa figurer är inte riktigt sunda. :) Jag har en utlottning på min blogg, av säkerhetsögon. Titta gärna in där och delta.

    SvaraRadera
  5. Ja veeeet, jag vill också bli illustratör...

    SvaraRadera
  6. Oj jag älskade den där boken när jag var liten :D Fin blogg du har! :)

    SvaraRadera
  7. Min bror fick just denna målad åt sin son på hans sovrumsvägg. Inspirerad av den teckningen och några andra i samma bok.
    Kolla länken.
    http://oi44.tinypic.com/2qsyv6u.jpg

    SvaraRadera